Vi bestämde att vi skulle åka in till dig idag efter att Mika slutat jobbet, vi trodde att vi skulle hinna att det skulle finnas tid, att du skulle klara dig till idag, vi hade fel :´(

 

Igår kväll ca 22 somnade du in...

 

Du har kämpat så mycket under dessa år som du varit sjuk, du tog dig tillbaka mot alla odds, inte helt hundra men du kunde gå, prata och hade kvar din underbara humor! Och klarade dig till största del själv..

 

Jag kan inte förstå att du inte finns hos oss mer, att du är borta, aldrig mer höra dig skratta, se hur glad du blev varje gång vi kom och hälsade på (som aldrig var tillräckligt ofta) du sken upp som en sol!!

 

Det är en tung dag idag, jag hoppades så stark att du skulle ta dig tillbaka igen men din kropp klarade inte mer...

 

Du är älskad och saknad men det vet du redan.. Jag hoppas att det finns ett liv efter detta och att du har det bättre nu, att du är frisk och att när tiden kommer vi får träffas igen..

 

Men tills dess så sitter jag här med en hel hop med minnen, många glada och roliga minnen, några få tråkiga.. Tänker tillbaka på allt och ler medans tårarna rinner, du var och förblir en underbar människa med ett jäkla temperament och hade verkligen glimten i ögat...

 

Vi ses senare och fram tills dess ha det bäst och vaka över oss som saknar dig!!